Har nu gjort närmare 100 timmar i denna fullständigt galna stad. Några betraktelser:
- Sao Paulo, eller Sampa som folk här säger, är en fullständigt gigantisk stad. 18 miljoner människor, 200 miljoner bilar (känns det som) och en stadsplanering som får Malta att verka organiserat och estetiskt. Faktum är att det nog är en av de fulaste storstäder jag någonsin sett, men man vänjer sig nog.
- Trafiken här är helt galen. Tog mig 2,5 timmar från flygplatsen, en resa på 20 km, och det har jag förstått är inte så dåligt. Tror alla paulistas, urinnevånarna, får en napp. ett personnummer och en bil när de föds. Det är bara turister och fattiga som går till fots.
- Klyftorna här är fruktansvärt stora, det är som att två parallella världar löper genom stan. De bästa områdena är internationell toppklass med fantastiska restauranger, lyxbutiker och tjejer som får även en bortskämd svensk att få balansproblem i barstolen. Två kvarter längre bort är det fullständig misär, risiga hus, uteliggare som satt bo mitt i gatan, öppen droghandel och din iphone och fina klocka försvinner snabbare än du hinner säga "karneval". På tal om brottsligheten går det inte att ta ut mer än 100 reais (400 spänn) i bankomaten efter kl. 22 - ett intressant sätt att stävja gaturån!
- På den positiva sidan så finns det en otrolig energi i stan, alla människor (utom de som vill ha dina tillhörigheter) är extremt vänliga och det finns en fantastisk park, Ibirapuera, som fungerar som stadens "lunga".
- Slutligen, Caipirinhas smakar ungefär 300 ggr bättre i Brasilien än i Stockholms krogvärld (vi gjorde ändå en studie på 5 ställen). Dock ger cachaca en resacca (baksmälla) av rang - något jag fick erfara i morse!
Imorgon börjar min intensivkurs i portugisiska - 80 timmar på 2 veckor. Ingen lekstuga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar