Sao Paulo - Chicago

Så, då bytte man 30 grader celsius mot 30 grader fahrenheit - varken smart eller bra för kroppen!

Tog Continentals nattflight i fredags och landade i New York på lördag morgon för vidare transport till Chicago.

Sao Paulos internationella flygplats Guarulhos är verkligen helt jädra överbefolkad. Mitt flyg avgick kl. 21 på fredag kväll, jag lämnade stan vid 16 för att ta mig de 20 km till flygplatsen.

Taxiresan tog "bara" 2 tim (snitthastighet 10 km i timman!) men i gengäld tog check-in 1.5 tim och säkerhetskontrollen lika lång tid vilket ledde till att jag nästan missade flyget. Känns ibland som att Brasilien i vissa avseenden är ett gigantiskt Malta - man kan lugnt säga att det finns förbättringspotential :-)

Chicago är en grym stad på många sätt, kan förstå att svenskar känner sig hemma här. Välplanerad, lugn, vacker, grön och ett perfekt läge vid Lake Michigan. Och förstås, precis som i Sverige, snorkallt. The (Cold and) Windy City har verkligen levt upp till sitt namn och jag och Richy frös nästan fast i skosulorna när vi skulle knalla runt downtown.

Rickard har en riktigt schysst downtown-studio i en gammal industribyggnad med bjälklag, tegelväggar och rörläggningar intakta. Har so far sett den imponerande skylinen, gått på det svensk-amerikanska muséet, försökt dansa samba kl. 3 på morgonen med en amerikansk mormon samt tagit en drink på 94:e våningen av Hancock tower.

Idag blir det Art Museum och Chicago Bulls-match!

600 gram brasselunch med påtår

Jakten på saker och ting som inte är "som hemma" går vidare.

Här i Sao Paulo är det grymt populärt med buffélunch. Skillnaden är att man väger tallriken innan man betalar. Bra för tjejer, dåligt för killar generellt.

Ca. 60 - 90 kr går lunchen på, inkl. allt. Och då menar jag verkligen allt. Vad sägs om kaffe "med något sött till"? Inte fel att rulla in till chefen lite på örat kl. 13.30. Vad skulle hända om vi hade det så i Sverige? Flaskor, med starksprit i, inom fritt räckhåll?! Skulle folk ställa sig och bara halsa ur flaskorna? Förmodligen skulle alla lunchgäster bli alkoholister på kuppen. Nädå, det är skönt att vi har farbror Staten som kan bestämma vad som är bra för oss.

Imorgon fredag har jag min sista portugisiska-lektion - klockat 80 timmar på 2 veckor. Känner mig rätt mörbultad mentalt men kan i alla fall prata med taxichaufförerna och göra mig hyfsat förstådd. Bättre än väntat!

Imorgon kväll bär det av 10 dagar till USA - ska besöka min LantHandels-kompis Rickard i Chicago, därefter blir det 2,5 generationer (jag, farsan, min farbror, och min lillebror) i NY. Tillbaks i Caipirinha-land 5 april - då förhoppningsvis med ett visa klart för uthämtning!

Ny vecka - nya möjligheter

Då har man lagt sin första hela vecka i Brasilien bakom sig.

Efter en ganska syndig fredag-lördag kände kroppen för en joggingrunda. Sagt och gjort, sprang mot parken Ibirapuera - Sampas Hyde Park, eller Slottsskogen för den delen!

Riktigt skönt, lite halvdåligt väder men saftade på 15 km och har duktigt ont i knät idag. Lite rädd för att bli rånad där man sprang med karta i höger hand och iPhone i vänster (lätt byte!) men det löste sig.

Såg förresten en brasiliansk kampsportsklubb träna, ca 100 pers med käppar. Såg halvfarligt ut! Nån som vet vad det är?

Började tycka om Sao Paulo mer efter att ha joggat runt och sett lite mer närgånget brasseliv. Men fortfarande lite skeptisk mot all asfalt och biltrafik.

Sen både lunch och middag med vänner här, fantastiskt bra mat och färskpressade juicer överallt - riktigt fint!

Reggaefest i Sao Paulo

Blev inbjuden av en utlands-svensk jag träffade på Handelskammaren till en fest i Sao Paulos (finare) utkanter. Temat var Jamaicansk reggae - kanske inte det jag primärt packade mina väskor för när jag planerade flytten.

Men det kändes rätt dumt att komma till en tema-fest och inte vara utklädd. Sagt och gjort, jag tog en taxi till ett shopping-center och köpte t-shirt samt arm- och halsband i rött, gult, grönt och svart.

Hopp in i ny taxi mot festen. Vid en stoppsignal stod en kille och sålde världens mest naturliga vara vid ett rödljus på en motorled, nämligen afroperuker. Sagt och gjort, jag prutade ner en till 10 reais (40 spänn) och bytte om i taxin.

Ganska nöjd med min "look" ankommer jag till festen. Möter ett posht brasilianskt par utanför. Börja ana oråd då de är finklädda från topp till då, inte ett spår av Jamaica-tema. Mina farhågor besannas då jag går in, festen är i ett fantastiskt hus på säkert 400 sqm med stor gräsmatta, swimming pool (med livräddare), fullfjädrad bar, servitörer etc. Vad ser ut som gräddan av Sao Paulos expats står och dricker cocktails. Jag står där i en afro-wig. För en sekund fruktar jag att någon ska ta upp en pistol och skjuta "the intruder".

Det visar sig dock vara ett supertrevligt party där värdarna Henrik och Joss verkligen tog hand om gästerna väl. Mycket intressanta människor och en inblick i hur fester i Sao Paulos finare kretsar går till. Ett par caipirinhas senare kändes min peruk helrätt!

Brasilianska polisingripanden

Fick se ett intressant nyhetsinslag i morse - en kille som rånade ett apotek och tog personalen som gisslan. 

Så här sköter man gisslanförhandlingar i Brasilien. Inte riktigt som i Sverige men å andra sidan blir det en hög uppklarningsprocent....  

Lägenhetsannonser

Brassarna kan det här med säljande lägenhetsannonsbilder och homestyling. Kolla in den här godingen - visst blir man sugen på att betala begärda > 10 000 SEK/månad på studs?


Då blir man lite mer sugen på det här nätta penthouset på modesta 470 kvm. En smula trångbott men kan säkert funka om man möblerar luftigt.  Pris endast 3.25 M reais = ca. 14 miljoner tror jag. Vilket egentligen inte är så farligt, strax under 30 000 SEK/kvm.

Snart 100 timmar i Sampa

Har nu gjort närmare 100 timmar i denna fullständigt galna stad. Några betraktelser:

- Sao Paulo, eller Sampa som folk här säger, är en fullständigt gigantisk stad. 18 miljoner människor, 200 miljoner bilar (känns det som) och en stadsplanering som får Malta att verka organiserat och estetiskt. Faktum är att det nog är en av de fulaste storstäder jag någonsin sett, men man vänjer sig nog.
- Trafiken här är helt galen. Tog mig 2,5 timmar från flygplatsen, en resa på 20 km, och det har jag förstått är inte så dåligt. Tror alla paulistas, urinnevånarna, får en napp. ett personnummer och en bil när de föds. Det är bara turister och fattiga som går till fots.
- Klyftorna här är fruktansvärt stora, det är som att två parallella världar löper genom stan. De bästa områdena är internationell toppklass med fantastiska restauranger, lyxbutiker och tjejer som får även en bortskämd svensk att få balansproblem i barstolen. Två kvarter längre bort är det fullständig misär, risiga hus, uteliggare som satt bo mitt i gatan, öppen droghandel och din iphone och fina klocka försvinner snabbare än du hinner säga "karneval". På tal om brottsligheten går det inte att ta ut mer än 100 reais (400 spänn) i bankomaten efter kl. 22 - ett intressant sätt att stävja gaturån!
- På den positiva sidan så finns det en otrolig energi i stan, alla människor (utom de som vill ha dina tillhörigheter) är extremt vänliga och det finns en fantastisk park, Ibirapuera, som fungerar som stadens "lunga".
- Slutligen, Caipirinhas smakar ungefär 300 ggr bättre i Brasilien än i Stockholms krogvärld (vi gjorde ändå en studie på 5 ställen). Dock ger cachaca en resacca (baksmälla) av rang - något jag fick erfara i morse!

Imorgon börjar min intensivkurs i portugisiska - 80 timmar på 2 veckor. Ingen lekstuga!

På väg.....

Då så, sitter på en bortglömd del av Frankfurts flygplats tillsammans med kineser, sydafrikaner, israeler och brassar.

Helt enligt alla fördomar kör brassarna sambamusik på högsta volym från sina laptops.

Ser fram emot äventyret, men helt klart gruvligt nervös för tillfället......