Tropa de elite - Brasiliens svar på Sällskapsresan

Hur svårt ska det egentligen vara att styra en blogg egentligen? Har redan gått två månader sen mitt senaste inlägg - skärpning krävs för mig!

Har dock varit en enda lång spurtraka senaste tiden (känns det som). Jobbar med ett strategiprojekt i utbildningsbranschen (ca. 15% av grundskole-eleverna i Brasilien går i privata skolor) som bara är 8 veckor långt. Att förstå en ny bransch och alla dess segment på så kort tid har verkligen varit en "brain-fryer". Lägg till på det att rodda intervjuer själv på portugisiska så kanske det finns lite mer förståelse för min bloggfrånvaro....

Med det arbetstempot blir helgerna relativt lugna. Har börjar uppskatta att inte göra ett skit vilket för dem som känner mig väl kanske låter konstigt. Men när jobbet tar mycket tid, kraft samt är extremt strukturerat blir det lite av en frizon att inte planera ett skvatt under helgen (vilket nästan inga brassar gör ändå så jag smälter perfekt in).

Igår lördag tog jag en förmiddag vid poolen i min byggnad. Lustigt nog låg det också där 5 brasilianskor i klassiska brasse-bikinis (kallas fio-dental på portugisiska vilket betyder tandtråd....) vilket gjorde att jag lyckades läsa ungefär 2 rader i min bok på 3 timmar.

På kvällen hamnade jag på en underground-klubb tillsammans med Philippe (galen fransman och kollega), Marcus (galen svensk som pluggar till musiklärare i Sampa) och Bruna (galen tjej på besök från Rio de Janeiro). Braslianskt punkrock i högtalarna, en misstänkt pårökt DJ och hånglande lesbiska tjejer på dansgolvet.

Efter en sån kväll behövde jag slappa ordentligt så gick och hyrde Tropa de Elite (Elite Squad) 1 och 2. Temat är den lokala insatsstyrkan i Rio de Janeiro och filmerna speglar den brasilianska folksjälen, lite på samma sätt som Sällskapsresan speglar den svenska. Same, same but different. Om man säger så. Men otroligt sevärda (om än brutala) filmer - både ettan och tvåan!

Om 3 veckor kommer farsan och hans sambo på besök, ska bli hur kul som helst att visa dem "mitt" land. Bland annat ska vi besök Fernando de Noronha, en paradisö utanför Brasiliens nordöstra kust. Har tagit semester en vecka, ska bli grymt skönt (och välbehövligt....)

Até mais,

Per

Capoeira i rosa kalsonger - inte att rekommendera

Denna helgen var nog motsatsen till min förra helg i Sao Paulo, med ett undantag - jag ligger i sängen 23.30 på en söndag och mår skit. Men när jag förra helgen låg mentalt nerbruten efter att ha spenderat en helg i sängen för att äntligen kurera mig ligger jag nu i ett halvglimrande värktablettsrus och försöker skriva blogginlägg.

Anledningen till denna pillertrillarsöndag är att årets wakeboard-premiär gick av stapeln idag i Jauagari-dammen 1 timma (utan trafik, 3 timmar med visade det sig på hemvägen) utanför Sao Paulo. I och med att jag var där med en tjej ville jag impa lite extra och tänkte att om jag fläskar på så inihelvitti första hoppet helt ouppvärmd blir det säkert bra. Ännu värre blev det av att jag tvingades fortsätta då brassen bakom rodret inte ville låta mig komma upp.....

En extra multiplikator-effekt av smärtan uppnåddes av att jag igår gjorde mitt livs första (och möjligen sista) capoeira-pass. För er som inte vet så är capoeira en brasiliansk kampsportsdans som kräver explosivitet, smidighet och koordinationsförmåga - tre egenskaper helt okända för mig.

Jag kom dit själv efter att ha funnit ett obskyrt ställe på internet, det visade sig dock att av de 6 deltagarna var det en annan kille som också gjorde sitt första pass. Dock var han brasse och hade därmed de tre ovanstående egenskaperna något mer naturligt än undertecknad.

Vi började lektionen med att spela instrument (trummor och något slags stränginstrument som ser ut som en pilbåge och låter för jäkligt), jag som rytmokänslig västerlänning fick en trasig tamburin för att inte ställa till med för mycket skada.

När själva lektionen började kom det fram att mina svarta träningsbyxor ej var ok för ändamålet. Jag fick därför låna ett par traditionella capoeirabyxor. Dessa är VÄLDIGT lågt skurna, och det gick då upp för mig att de rosa blommiga kalsonger jag haft på mig på fredagkvällen inte funkade riktigt lika bra på en testosteronstinn kampsportslektion. Inte blev det bättre av att det enda jag fick beröm för var mina hjulningar (när fan blev jag bra på att hjula hann jag fråga mig ett par gånger) - min metrosexualitet steg helt plötsligt ut över skalan och det kändes som att jag hörde hemma mer på ett Pride-tåg än på en capoeira-lektion.

För att återfå lite av mina nyfunna vänners förtroende kände jag mig tvungen att ragga lite på den risiga receptionisten i deras åsyn. Det gick så långt att hon gav mig sitt nummer, så nu vet jag inte om jag kan gå tillbaka ändå.... Köpte i alla fall ett par capoeirabyxor, i Sverige ska jag kopa 10 par icke så tvivelaktiga kalsonger att använda i framtida liknande sammanhang!

//SwedAmb

Istället för anteckningar - förvirring

Då så, ännu en söndag och ännu ett blogginlägg innan jag somnar och en ny (bara 2 kvar till semester - slutspurt!) arbetsvecka börjar.

Har spenderat större delen av helgen inomhus i hopp om att äntligen kurera mig efter min senaste dengue-feber. Idag vågade jag mig i alla fall ut och tog en promenix i parken med en tjej jag lärt känna. Hon är arkitekt och visade mig en hel del byggnader jag aldrig tidigare lagt märke till som var riktigt schyssta. Inte så att Sao Paulo är något Paris direkt men finns i alla fall något under den gråa ytan!

Min portugisiska har nu nått en måttligt språkbegåvad 7-åringsnivå. Helt ok för att bara spenderat 4 månader här men ej tillräckligt för att verka smart med höga höns från stora företag. Det blir inte heller bättre av att brassarna älskar möten. Företrädesvis långa. Med många deltagare. Som pratar hela tiden. Gärna kryddat med en hel del svärord (puta, caralho och fudido är ett par favoriter så långt) När man inte riktigt hajar ett språk till fullo förvandlas lätt ett möte till en mardröm om 14 personer pratar/halvgapar/gestikulerar i mun på varann, speciellt när man är ansvarig för att ta anteckningar. Ibland tappar jag tråden helt (även om det sker mer och mer sällan), men skriver på ändå.

Då och då kan man också tappa hela innebörden även av en monolog, pga att man inte förstår ett enstaka ord som används. Så var fallet på ett stormöte nyligen när högsta chefen på företaget tog till orda. Han började förklara sin syn på företagets framtida strategi mycket energiskt med yviga gester och nämnde ordet cacete ett flertal gånger i olika sammanhang. Jag hade aldrig någonsin hört det innan och det kändes grymt jobbigt att inte förstå pudelns kärna av VD:ns strategiska vägval. Betydde cacete att de skulle göra nedskärningar, nyinvesteringar, en börs-notering eller kanske ett joint-venture? För att motverka min sinnesförlamning började jag energiskt skriva ner citat av vad han sa, med tonvikt på just ordet cacete.

Efter mötet stegade jag fram till min projektledare och frågade sådär försynt i förbifarten vad ordet cacete egentligen betydde (och ursäktade i samma mening min dåliga affärs-portugisiska). Han stirrade först på mig i ett par sekunder som jag just hade berättat att jag spenderat de senaste nätterna i samma säng som hans flickvän och syster och började sedan småskratta. "Per, cacetes exakta betydelse är batong och vad det är slang för kan till och med du säkert räkna ut". Jag stirrade på mitt anteckningsblock och insåg att 1) det såg ut som en halvfärdig läsar-novell i Aktuell Rapport 2) man lär så länge man lever

Over and out

//Swed Amb

Sampas luft gör min hals till ett slagfält

En tjej jag träffar som jobbar på stadsplaneringskontoret i Sao Paulo (de som besökt staden tvivlar troligen på att ett sådant finns) berättade för mig att det varje dag framförs 7 miljoner bilar i innerstan. Kombinera detta med att det inte regnat på en månad så har du en molotov-cocktail för folk med känslig hälsa. Till dem hör tydligen jag själv då jag för andra gången åkt på en kombination av kikhosta, halsont och luftrörskatarr light. Ingen höjdare då man är i slutfasen på sitt projekt......

Trafiken här är faktiskt lugnare än vad man kan tro, jämfört med Malta är förarna välutbildade och jämfört med Paris lugna som valium-pumpade filbunkar. Men, den största ovanan är att många kör mot rött, speciellt på kvällar/nätter. Mellan sisådär 23.30 - 03 på natten (en tid då man som McK-konsult ganska ofta kör hem från jobbet) kör minst varannan bil konstant mot rött. Detta bottnar i rädslan för överfall/rån som var vanligt tidigare men som nu försvunnit, i alla fall i de rikare stadsdelarna. Nu är det mest en ful, och livsfarlig, ovana. Det fick en ung tjej erfara som tog en rövare vid ett rödljus en fredagnatt, blev påkörd av en Porsche i 150 knyck och dog på fläcken..... Inge vidare facit för att försöka vinna 10 sekunder på sin hemresa...

Nu ser jag fram emot att komma hem till Sverige snart! Spara lite sommar till mig tack!

Chupa Argentina!

I lördags hade jag tillfrisknat såpass att jag käkade sushi med min franske kompis Philippe (polare från INSEAD). Vi diskuterade det mesta (med ett självklart franskt fokus på tjejer - "ohlala mais oui") och kollade Argentina - Uruguay i Copa Americas kvartsfinal. 

Som ni kanske vet är Argentina ruggigt populära i Sydamerika, särskilt i Brasilien. Att de (tydligen) ganska arroganta venezuelarna kallas "Latinamerikas argentinare" säger väl det mesta. När Uruguay gjorde sitt första mål brändes det följaktligen av ett flertal fyrverkerier i mitt bostadsområde. Dock kvitterade Argentina och matchen gick till förlängning. Där lyckades dock Uruguay vinna på straffar. När Carlos Tevez brände sin straff följdes det av ett antal glada "Chupa Tevez" (ung. "Sug min *** Tevez") från såväl tonårstjejer som gamla snälla gubbar. 

Den nyfunna glädjen blev dock kortvarig då brassarna torskade ut mot Paraguay redan dagen efter. Detta efter att har bränt ALLA 4 straffarna i avgörandet. Det är för mig helt oförklarligt att snubbar som kan dribbla av Olof Mellberg i sömnen med en rutten apelsin helt plötsligt förvandlas till en stelbent Håkan Mild när det är dags för straffläggning.....

Men för brassarna är det nog ändå viktigast att det gick åt h-e för Argentina. 

//SwedAmb

Sjukdom - inte skapat for hyperaktiva manniskor

Seriost, fan vad trakigt det ar att var sjuk! Akte pa en go halsinfektion i veckan efter att ha jobbat nagra sena natter med for mycket AC pa kundens kontor... Slutade med att jag fick ta mig till sjukan igar torsdag for att fixa lite dundermediciner. Har forresten varit sjuk 3 dagar sedan jag borjade i maj, ungefar lika manga dagar jag var sjuk pa 3 ar pa Betsson.... Man blir vekare med aren!


Mitt sjukhusbesok var ganska intressant, akte pa arbetsgivarens anmodan till Albert Einstein-sjukhuset i Morumbi, en stadsdel har i São Paulo. Detta efter att ha vimsat runt i mina kvarter och till slut hittat ett "public" sjukhus/vardcentral. Att ga in dar gav mig kalla karar, fick samma kansla som jag fick nar jag stegade in hos skattemyndigheten pa Malta (gammal byggnad, unken luft, unkna manniskor, massa parmar, massa manniskor, totalt kaos) och det var javlarimig ingen bra kansla nar man ar sjuk och vill ha hjalp.

Men som alltid ar Brasilien ytterligheternas land, Albert Einstein var troligen det basta sjukhus jag nagonsin besokt. Manobristas som tar hand om bilen och parkerar den nar man ankommer, full-service hela vagen, fick traffa doktorn efter ca. 10 minuter (varav 5 min gick at till att ta mig till mottagningen). 25 minuter efter att ha ankommit hade jag traffat en doktor mycket intresserad av bade norska fjordar och svenska tjejer och fatt mitt recept pa antibiotika. Jag stannade och tog en kopp te medan jag lyssnade till jazz-orkestern (!) som spelade i sjukhus-caféterian. Men kostar det sa smakar det, notan gick pa 2 000 spann (oraknat medicin). Rakna 3 patienter i timman med den takten x 18 timmar/dygn x 30 dagar = 3 240 000 kronori intakt/manad/doktor - da kan man sakert avvara en jazzorkester at de sjuka!

Forresten borjar jag fran den 1a augusti jobba 90%. Detta ar dock inget "ga hem vid 16 pa torsdagar och fredagar" program utan dealen ar att man far 10% mer semester med 10% mindre lon. Detta innebar att jag har 9-10 semesterveckor att ta ut fran augusti till juli nasta ar - inte fel (och ganska valbehovligt med tanke pa arbetstempot) Sa har ni nagra bra idéer framover (t.ex. for att komma och halsa pa mig) let me know!

Kul brassefakta: Nar kille + tjej gar pa restaurang i Brasilien sitter man pa samma sida av bordet. Grovhangel till kaffet ar obligatoriskt, men helst inte innan man bestallt

//Swed Amb

Kluckande vagor och brasiliansk fotbollsreklam

Da var det dags for ett sent sondagsinlagg igen, den har gangen fran min brasilianska laptop, darfor inga prickar ovanfor bokstaverna (gar sakert att andra men orkar inte).

Var (annu en) mordande vecka pa jobbet med 75-80 timmars jobb + en smula pa helgen. Dock hade jag en trevlig fredag med middag pa en fransk restaurang tillsammans med ca. 15 kompisar fran INSEAD. Kakade en riktigt bra bouillabaisse och drack gott rodtjut. Darefter bar det ut pa byn en liten runda. I Sao Paulo har det blivit sjukt populart med sertanejo, som ar en typ av brasiliansk country (byfane-musik). I basta fall uthardligt och i varsta fall mordande dalig musik. MEN, tjejerna har alskar det och darfor har (nastan) ALLA klubbar ett liveband med snubbar i rutiga skjortor och cowboy-hatt som blandar falsksang med murkna gitarr-riff. Naja...

Igar lordag var en lugn dag med en del jobb, hann ocksa med att kolla Brasilien-Paraguay i Copa America dar Brasilien "bara" fick oavgjort men faktiskt var nara att forlora. En grymt kul med Brasiliansk fotboll ar att reklamen sa att saga ar integrerad i matchen, dvs speakern laser upp den medan han smattrar fram matchen. Typ "Neymar passar bollen till Elano som vander upp, drick Brahmaol for det ar den basta, Elano passar vidare till Fred, men drick med matta, som skjuter i mal, men kroka inte nar du kor din nya fina Mercedes - den mest atravarda bilen i Brasilien" Helt bisarrt for en nykomling som mig!

Idag fick jag nog av att aldrig kunna se en horisont och drog till kusten med tre kompisar. Vi kakade en grym lunch pa stranden, och doppade fotterna i det vinter (naja)-kalla vattnet.

Forresten, har borjat kolla pa resor till Sverige - kan nog bli en vecka i mitten pa augusti. Vore kul om nagon var hemma da!

//SwedAmb